poems from a Fairytale wolde

The dark lords
Faces are screaming of pain.
Tears are falling.
Bodies are smashing to pieces.
Blood is sipping in rivers.
Something are drinking the blood of the living victims.

Praise to the dark lords.
Hears in the wind and dark lords are rising from the graves.
Drinking from the sufferings blood.

Now is a new era born.
Now are the humans pets to the lords.
To darken their souls.
In the life of the living hell and to pray for mercy.

Sorrow
Tears are falling like the rain.
Memories of you are back.
I close my eyes and I se you holding my hand.
Just before you past away.

Now when I am standing near your grave,
I feel the tears falling like the rain and I say:
I love you still. Even if you are dead.
And I know that you will return to me in my dreams.

Lonely
I look up at the sky on the blazing stars and close my eyes.
I hear my heart calling your name and it reminds me of all the good times that we shared.
The words you said keep crossing my mind.
Now when you have left me here behind.

I feel so alone when you are sleeping under a stone.

A new world.
I fell so happy.
When you are hear by my side.
You have given me a meaning in life.
“To give and to feel love and kindness”
I am forever thankful

So now her I stand.
On the station to a new world.
There the soul could grow strong and happy.
All because of you.
You where the key to my minds armor.
Now am I weak and in love.
But you give me strength to trust the new world.
Like a child trusted her parents.

So I hope that you never lose you faith in me.
Because you are strong in your soul.
But I am not and I know that is true.
Because I feel your energy pulsing in your blood.

Svarta katten.
Det är en kall vinter morgon.
Du står ute och röker din morgon cigg.
Du ser en svart katt gå fram till dig.
Den stryker sitt huvud mot dina ben.
Du kör iväg den.
Men den kommer dagen där på igen.
Du gör samma sak nu som då.
Dagarna flyter på och katten kommer nu som då.
Men nu ser du att den har ett vitt tår på dens kind.
Du ta den i din famn.
Nu spinner den som aldrig för.
Men hur fick den tåren på kinden?
Det va för att varje gång du drev iväg den.
Så fällde den en tår som ett tecken på sin sorg och kärlek.
Den ville lämna dig ifred.
Så att du skulle få ro.
Men den älskade dig för mycket för att den skulle kunna lämna dig.
Så den åter kom av kärlek och hopp.
Om att du en dag skulle älska den tillbaka och ta den i din famn.

En kärleks vals av askan från förr.
Ur gamla toner växer i vindens lugnade sus.
Den sjunger om ren kärlek som ska växa över askan från förr.
Som Fenix reser sig ur askan.
Reser sig mitt hjärta ur sin egen blodpöl.
Vill du aldrig dela mitt hjärta?

Så är det redan för sent.
Jag ha redan get dig det.
Men se mig ögonen och säg att du inte gilla mig.
Så tar jag det för då vet jag att orden är sanna.

Men jag väntar här i mitt paradis.
På ena ängen ska jag vänta på att du ska komma.
Å bjuda mig till en kärleksvals.
Men det är bra du som kan bestämma.
Om du vill komma till mitt paradis.
Jag väntar på dig i alla fall.